Är det utbrändhet eller bara tvåbarns chocken?

Just nu känns det som att livet och hjärnan går på högvarv. Jag har så mycket jag vill hinna med.

Idéerna bara sprutar ut ur huvudet på mig! Problemet är bara att när man är hemma med en liten 10-månaders så går liksom dygnets alla timmar åt till honom. Och missförstå mig verkligen inte nu, jag skulle inte byta bort tiden med honom mot någonting. Men ibland är jag rädd att jag börjar bli utbränd.

Det är ju såklart lätt hänt. Att leva i renoveringskaos med man och två barn är inte lätt. Addera då en husvagn som ska rustas, en pappa som vill få den klar (ingen skugga på pappa), ett hushåll som ska hållas igång, en trädgård som behöver underhållas någorlunda iaf så vi slipper skämmas, Att jag har pluggat heltid hela sommaren, vardagsliv i övrigt, ett socialt liv man gärna vill fortsätta ha, en instagram man försöker bygga upp, en podd som ska spelas in och klippas och publiceras, en blogg man gärna vill skriva på osv osv. Just ja, jag har startat ett företag också.

För visst är det väl så, man vill ha allt? På en gång helst. Och grejen är den att jag har strukturerat upp livet och tiden så gott jag kan, men det finns inte utrymme någonstans för att någon mer ska kunna vilja ha någonting av mig. Då brister planeringen och då brister jag. Det blir sånna otroliga ångestattacker så det är inte sant. Och om det är någonting jag har haft den här sommaren så är det ångest. Varvat mellan allting annat.

Jag har mått toppen och jag har mått botten. Det har varit härligt och det har varit vidrigt.

Jag vet inte alls, jag kanske inte alls är utbränd utan mer bara stressad i vanliga termer typ. Men det finns ju delar jag gärna skulle plocka bort även om jag gillar dem. T. ex kommer jag snart gå tillbaks till mitt arbete som lärare. Och jag älskar verkligen mitt jobb och framförallt mina kollegor.

Men ännu hellre skulle jag vilja försörja mig på podd/blogg/insta/företaget och spendera all min tid tillsammans med familjen.

Vad jag har högst upp på min önskelista att göra med all denna familjetid? Det får bli ett annat blogginlägg.

Bilden här ovanför la jag ut på min instagram för nån vecka sen. Jag mådde så bra i stunden för livet kändes härligt. Samtidigt så ser jag ju hur sorgsna mina ögon är. Fy fan vad mycket sorg det har varit den här sommaren. Det får vi prata om en annan gång. Nu kommer hösten och med den kommer nya möjligheter!