Åh vad det ska hinnas med saker när barnen sover. Varesig det är när de sover på dagen eller sover för natten. Alltid ska du hinna lite till.

Det här ger mig andnöd. Ska livet verkligen vara såhär? Att man ska vara så uppe i puls hela tiden att man inte bara kan njuta lite av tystnaden? För även om vi pratar mer om utbrändhet nu så anser i alla fall jag att prisandet av folk som “aldrig sitter still” och “alltid har nåt på gång” liksom ökar hela tiden.

Vi är ju alla olika och vissa måste verkligen ha saker för händerna hela tiden medan andra inte behöver eller orkar det. Det ena är inte bättre än det andra, eller hur? Men det räknas ju som lite bättre att dammsuga medan barnet vilar än att äta ballerinakex och titta på Tiktok (det sistnämnda skulle aaaaaaldrig falla mig in att göra….).

Med Lucas tyckte jag ofta att det var jobbigt när han sov för första tiden sov han bara på mig eller i sjal, sen efter ca 6 månader sov han i vagn men han var (fick jag för mig som förstagångs förälder) lättväckt så jag vågade liksom aldrig påbörja nåt utan satt i princip och väntade (och tog igen mig) men kunde inte somna själv.

Med Alex är det annat. Han sover helst nära sin mamma och med en tutte i munnen, inte mig emot för då kan jag gosas. Med honom passar jag verkligen på,
jag nosar på hans huvud
jag klämmer på hans lår
jag stryker hans mjuka kinder och
jag räknar hans svettiga tår. 

Jag är så obeskrivligt tacksam för att Alex är barn nummer två för hade det varit vagn-sovaren som var tvåa så hade jag inte hunnit med att njuta.

Så det här är alltså vad jag gör när han sover: njuter. Jag njuter av Alexander. Och nu när Lucas är hemma så kör jag oftast en vilstund med Alex och en där han sover själv och jag njuter av Lucas. Då tittar vi på nåt barnprogram och gosar i soffan. Han ligger gärna med huvudet i mitt knä och blir kliad på ryggen. Och jag sparar på alla dessa stunder och gömmer dem djupt i mitt hjärta för att en dålig tonårsdag kunna plocka fram dom och känna hans mjuka hud mot mina fingertoppar.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, ingen har någonsin tänkt att hen borde ha dammsugit mer och njutit mindre av barnen på sin dödsbädd. Låt smulorna ligga, det kommer nya om en stund.