Har du hört talas om Alnö? Norrlands Hawaii?

Ju mer jag pratar om det desto fler personer verkar ha hört talas om det, besökt det, eller haft sommarstuga där. Jag själv upptäckte platsen i februari i år och blev helt blown away.

I lördags packade vi alltså in vårt pick och pack (alltså våra barn) och åkte över till Alnön som ligger ca 5 mil från Sundsvall, men som alltså är en egen ö. Och vilken ö sen! Vi åkte tyvärr därifrån tidigare än vi hade tänkt för vi var alldeles för hungriga för att vara kvar och leta efter fantastiska ställen.

Men vi åkte till ett naturreservat som heter Stornäset där man gick igenom skogen, ut på spångar och sen kom man till en strandkant. Det var inte särskilt badvänligt till vår besvikelse men det gick fint att sitta där och njuta av utsikten. Vi stannade till en stund och fikade innan vi drog iväg för att bada.

Lucas var så besviken över att han inte kunde bada så ingenting var roligt på vägen tillbaks. Extrem växtvärk har han också just nu stackarn så han har liksom ingen kraft i benen lite då och då. Då fick han åka sele på ryggen helt enkelt. Han är ju en ganska lätt kille och det var inga långa sträckor för oss som vuxna. Men det var också rätt mysigt att ha honom så nära, tills han skrek i örat på en för att han ville prata med den andra föräldern.

Efter det så åkte vi till Tranviken som en gång var ett ställe med minigolf, utomhuspool och restaurang. Nu var det tyvärr väldigt förfallet och igenbommat men det var lagom med folk och en otroligt vacker strand. Vi bytte snabbt om till badkläder och hoppade ner i det kalla havet. Efter en stund var man ju uppvärmd (eller nerkyld?) och kunde bada. Alexander brydde sig inte nämnvärt utan badar gladeligen på oavsett temperatur. Lucas höll sig mest i vatten som inte var djupare än typ halva låret. Där hängde vi några timmar tills vi blev hungriga och åkte hem.

Väl tillbaks på hotellet fick jag lamslående migrän (min andra i sommar!) och var tvungen att vila. Grabbarna åkte till Norra Berget och upptäckte saker innan de sen hämtade upp mig så vi alla kunde kika på Norra Berget tillsammans. Vi gick upp i utkikstornet och spejade ut över hela Sundsvall, superhäftigt och lite otäckt!

På Norra Berget fanns också små lekplatser som vi passade på att leka i och försöka jobba bort den sista energin hos barnen.