När jag “bara” hade Lucas och råkade öppna truten i närheten av flerbarnsmammor så fick man höra

Direkt så kom det “åååh om du bara visste vad mycket svårare det blir när man har fler barn. Det där är ingentiiing”.

Och alltså. Ja de hade rätt. Och så in i helskotta fel.

Det är absolut lättare med ett barn på många sätt och vis. Till exempel så är det ju lättare att packa, att lyssna klart, att få tid för sig själv och andra liknande saker.

Men samtidigt så är det så mycket mer tacksamt med två barn ibland. När man är och handlar så roar de varandra, i lekparker kan de leka tillsammans eller var för sig, de kan leka tillsammans hemma eller bara hålla varandra sällskap. ‘

Jag tyckte det var mycket tuffare att vara själv med Lucas, det var ju bara han och jag (nu snackar vi föräldraledighet alltså) och så jäkla mycket sällskap var han ju inte hur gullig han än var. Och han tyckte heller inte att jag var så kul. Öppna förskolan var verkligen en räddning, han sken upp av att se andra småttingar och jag njöt av stimmet runtomkring mig.

Sen är det klart att det som är tuffast med två barn är ju att man inte har odelat med tid för någon av dem. En fyraåring kräver myyyyycket uppmärksamhet, men det gör även en ettåring. Då är jag väldigt tacksam för att vi är två närvarande föräldrar. Då kan vi ta en varsin, annat blir det om vi skulle lyckas  bli ännu fler i framtiden.

Just nu är det ju också så att Alexander mest hänger med i det mesta, men snart kommer han ju att ha en helt egen vilja och det är inte nödvändigtvis så att han kommer vilja göra samma saker som Lucas då. Men det återstår att se. För tillfället så är han liksom nöjd bara han får vara runt Lucas, och Lucas njuter av uppmärksamheten. Förutom när han vill spela på sin ipad.

Så, tillbaks till början. Om du har ett barn eller kanske ett andra på väg, oroa dig inte. Allt går åt helvete ändå. Nejdå jag bara skojar, allt kommer gå bra och vi gör alla så gott vi kan. Okej?