Du kan amma här, där överallt.

Amning, att mata sitt barn med maten som skapas i mammans kropp, kroppen som barnet har legat i innan hen har kommit ut i världen.

Tänk att någonting som är så naturligt kan vara så omdebatterat och så genant.

Amma i bärsele
Att amma i bärsele är fantastiskt!

Den här veckan har det varit world breastfeeding week. Veckan handlar om att avdramatisera amning, ammande bröst, bröst som snart ska amma en liten, bröst som precis har ammat men inte stoppats in i bh, bröst som ammar små barn, bröst som ammar större barn, bröst som har slutat amma men fortfarande producerar osv osv. Ni fattar grejjen. Mer amning åt folket liksom.

På många ställen runtom i Sverige finns det så kallade “familjerum” på olika köpcentrum, där kan en i lugn och ro sitta och amma. Jättebra. MEN, och här kommer ett stort men, det gör också att alldeles för många idioter tänker att man ska hänvisa kvinnor dit, kvinnor som ammar öppet i köpcentrumet. De ska alltså inte få sitta på en bänk utanför Ica utan måste ta sitt pick och pack och gå till familjerummet.

Det här är såklart (antar jag!) meningen med rummen. Meningen är att den som INTE VILL amma offentligt ändå ska kunna röra sig bland andra. Eller kanske den som har en bebis som är i den perioden att den släpper bröstet var tionde sekund för att kolla på annat, vill få amma i lugn och ro. Eller kanske vill den ammande mamman få andas ifred med bebisen.

Det är alltså inte meningen att vi ska gömma våra ammande kvinnor i familjerummen. Alexander blir tio månader imorgon, och om du har varit runt mig de senaste tio månaderna så har du absolut sett mina ammande pattar.

Jag var så otroligt nervös när jag hade fått Lucas, amningen var knepig och jag blev nervös om någon tittade. Ändå försökte jag verka naturlig och avslappnad.

Med Alex ÄR jag avslappnad. Herregud vad avslappnad jag är, nästan så att jag skulle kunna gå med pattarna i det fria hela tiden för jag bryr mig så lite. Jag förstår att vissa blir generade och obekväma och det är helt okej det får man bli. Så länge man inte säger åt mig att skyla mig för då åker man på stryk.

Amningen med Alex har också varit helt otrolig. Alltså mysigare amning kunde jag inte drömma om. Vi har ett sånt samspel så det är helt otroligt. Och att liggamma, det fick jag aldrig till med Lucas, men med Alex skulle jag kunnat ligga och amma (innan han blev såhär rörlig) i timmar. Dygnet runt nästan för att det är så mysigt.

Har du en ammande kvinna i din närhet, uppmuntra henne och stötta henne. Hjälp henne, ge henne vatten för man blir så törstig! Ge henne mat, man blir hungrig. Heja på om hon vill amma offentligt, heja på om hon inte vill. Alla måste inte, alla måste inte amma offentligt, alla måste inte amma. Allt är okej, vi gör alla vårt bästa, heja oss!

Så får du bra rutiner med din bebis – garanterat resultat

Är du en sån som vill ha rutiner med bebisen? Då är den här texten för dig.

 

nyfödd prematur
Lucas och Sabina har precis kommit hem från sjukhuset. 6 juni 2016

När Lucas föddes 2016 visste jag varken ut eller in. Det var en fruktansvärt jobbig period med en liten prematur som skulle ammas, koppas och jag skulle pumpa och pumpa.

Några månader in var jag slutkörd, jag hade gjort annorlunda idag men som förstagångs mamma gör man det man tror blir bäst, till barn två kör man det som var bäst för barn ett osv osv. Aldrig blir det kanske helt perfekt, men vad gör det.

I alla fall, jag köpte på mig Anna Wahlgrens beryktade bok barnaboken (mer om mina tankar kring Anna Wahlgren kan du läsa här) och läste igenom den.

 

Det var en helt ny värld som öppnade sig. Jag läste på om hennes så kallade “standardmodell” som är det bästa jag stött på. Den går ut på att man lägger upp bebisens dag ungefär såhär: amma ur bröst 1, byt blöja och umgås. Amma ur bröst 2, pussa och lägg för vilostund. Hur lång tid allting tar beror ju på barnets ålder och på rutiner osv. Men generellt ser det ut sådär. Så enkelt men så himla bra!

Med Alexander kan jag lova att jag har slaaaaaaarvat. Och det gör att jag glömmer bort självklara saker. Så när jag känner att allt blir lite övermäktigt går jag tillbaks till Barnaboken och läser om olika faser osv och sen styr jag upp schemat igen och allting känns bättre.

Det finns såklart miljoner olika sätt att ha rutiner för bebisar och barn, samt många sömnscheman osv men det här är min favorit. Jag tycker också att det är så himla bra med en fysisk bok där all information jag behöver finns.

Har du rutiner för bebisen? Har ni använt någon “metod” eller något “schema”?
Berätta gärna i kommentarerna och tänk på att hålla god ton, om du inte tycker att någons metod är bra så scrolla vidare och berätta gärna om dina tankar. Sprid kärlek och kunskap.

Till startsidan